Gbgtjejen

Bokstavligt är jag en klumpeduns.
Ilördags skulle jag gå över ett spårvagnsspår.
Fastnade givetvis med klacken i ett av spåren och när jag väl fick upp klacken tog jag ett steg bakåt och ramlade givetvis på kullestenen som avgrensar gatan och spårvagnsspåret.

Kadunk och där låg jag.
Givetvis föll jag bakåt och han inte ta emot med armarna så jag har värdens största bula i bakhuvudet.
Så att ligga ner och sova går inte.
Och hjärnskakning japp!!!

Så livet känns kan jag säga.
Dunkar varje gång jag tar ett steg.
Inte bra men det blir bättre och bättre iallafall.