Gbgtjejen

Vi lever i en värld där man inte kan erkänna sina brister.
Ja jag gör det iallafall.
När någon frågar hur mår du svarar jag automatiskt bra.
Ska stackaren som frågat stå där med nakan i backen när jag berättar att si och så är det och det är åt fanders.

Nu ska jag iallafall tacka mina vänner som stöttar mej.
Måpnga operationer men denna är min störst.
Jag är inte rädd inte alls.
Ska bli skönt att bli bra,fasten det tar sin tid (ganska lång tid)
Jag pratar inte om det så och vill det inte heller.
Men jag inser att ni mina kära vänner känner mej för väl.
Nu är lika dana.Vi hoppar mellan raderna men ni finns där.
Det vill jag tacka er för.

Min pappa stackaren är så orolig.
Rädd skulle jag nog kunna säga eller hysterisk.
Det ska han inte vara men jag förstår att jag är hans barn och jag ja skitsamma.

Svårt att sova känns som jag glömmt nått.
Jag skriver lite när jag orkar trevligt men tungt  snälla jag kommer bli frisk*L*