Den perfekta mannen

Ibland saknar jag någon som jag kan putta i sidan på när jag sover.
Någon att prata och skratta med.
Göra alldagliga saker tillsammans med.
Kunna dela med sej av saker som har hänt under dagen osv.

Men så när man har vart singel i 7år så blir man ändå lite på sin vakt.
Jag funderade igår på hur det skulle se ut om jag var två.

Insåg att jag inte har plats i garderoberna för att släppa in en till.
Möbler ev. kille skulle ha med sej.
Jag har ju det jag behöver och tycker inte om övermöblering.
Lite sådana tankar.

Mkt konstigt att jag tänker så.
Jag tar ju dagen som den kommer men det jag menar är att allt har en för och en avig sida.*L*


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0