Som i en dimma.

Jag var hos läkaren igår och han gick igenom hur operationen skulle gå till.
Tankarna har annfalligt mej och jag är förvånad själv över att nu inse att jag faktiskt är lite rädd.
Går som i en dimma.
Det kommer bli annulunda efter operationen.
Men vissa saker som han sa skrämmer mej.

Jag tror ju att det kommer gå bra kan inte tänka annat då blir man ju tokig.
Men ändå ..
Skulle villja krypa upp i någons famn och vara sårbar ett litet ögonblick.
Har bestämt mej att jag ska sluta grubbla efter helgen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0